Språkliga normer i förskollärarutbildning: Ett kritiskt perspektiv

Sammendrag

Syftet med denna studie är att utifrån ett kritiskt perspektiv bidra med kunskap om språkideologier inom lärarutbildningen i Sverige. För att möjliggöra en likvärdig skola menar vi att det är centralt att förskollärare och lärare utvecklar arbetssätt för att ge alla barn och elever oavsett språkliga erfarenheter möjlighet att utvecklas. Fokus riktas här mot språkideologier i svensk lärarutbildning genom att undersöka hur ideologiska rum och rum för implementering av språklig mångfald konstrueras och förhandlas inom förskollärarprogrammet. Det empiriska materialet har skapats under fyra år genom observationer, individuella intervjuer och fokusgruppsamtal med lärarutbildare och studenter när vi följde en grupp studenter som på grund av sin migrationsbakgrund valts ut och getts stöd för att delta i förskollärarprogrammet. Analysen visar på en rådande enspråkig norm för standardiserad svenska såväl i förskollärarutbildningen som för studenternas framtida arbete som förskollärare, och att en förutsättning för att bli en erkänd medlem i denna grupp var att följa denna norm. Ideologiska utrymmen för flerspråkighet skapades under utbildningen men möjligheter att implementera dessa var få. En spänning fanns mellan å ena sidan pluralism och mångfald och å andra sidan ett starkt krav på anpassning av språkanvändning för minoritetsstudenter till en enspråkig standardiserad norm. Som lärarutbildare inser vi värdet och kanske nödvändigheten av en gemensam språklig norm, och även att denna i hög grad behöver gälla skriven text. Samtidigt argumenterar vi för att öppna lärarutbildningen för en flerspråkig pedagogik som inkluderar och stärker både studenternas språkliga repertoarer och ger dem möjlighet att utveckla förhållningssätt och arbetssätt för att arbeta i verksamheter präglade av språklig mångfald.