Collections passion – om samlares lidelse

Jaques Hainard

Abstract


Att efter mindre än två år finna sig som museichef, till råga på allt ett för etnografiskt museum, innebär att en rad grundläggande frågor oundvikligen måste ställas av den som befinner sig i denna både spännande och riskabla situation.

Museet, förvaringsplats och vårdare av etnografiska föremål, de äldsta från 1700-talet, hopsamlade av köpmän, resenärer, missionärer och forskare, inordnar sig antingen vi vill eller inte, i en subtil och sammansatt historia. Historien är materialiserad i mer och mindre specialiserade samlingar och vi har i museet funnit det angeläget att nu precisera vår utgångspunkt innan vi inleder vårt stora äveentyr vid 1900-talets slut.

Den tidigare blomstrande verksamheten, vars framtid tycktes säkrad, den ovanliga mångsidigheten i samlingar, har fått oss att reflektera över motiven hos den del mänskligheten som ägnar sig åt att musealisera (muséographier) den andra delen. Relationen samling–institution har hittills först och främst handlat om att vårda och bevara. 


Full Text:

PDF (Swedish)


DOI: http://dx.doi.org/10.5617/nm.3366

Refbacks

  • There are currently no refbacks.