“Put a meeting in my calendar!” The literacy practice of the digital calendar in workplaces

Sammendrag

I dagens arbetsliv används många digitala redskap av vilka den delade digitala kalendern knappast har uppmärksammats inom tillämpad språkvetenskap. Ramen för studien är medierad diskursanalys, som här används på etnografiska data från en arbetsplats och åtta kontextuella intervjuer från åtta andra arbetsplatser. Materialet analyseras med fokus på agentivitet 1) kvalitativt utifrån Wertschs (1998) begrepp kring agentivitet, 2) och kvantitativt genom en SFG (Systemisk-funktionell grammatik)-analys av intervjuerna. Den kvantitativa analysen visar en upplevd hög nivå av agentivitet. Den kvalitativa analysen spårar en ledarskapsdiskurs och diskurser förknippade med globalisering, demokratisering och ”platta organisationer” från den digitala kalendern. Den kan också kopplas till andra textmedier som tidrapportsystem och whiteboardtavlor, där rutor med färg och skrift är en gemensam diskursiv utformning med den digitala kalendern. Möjligheten att söka och boka i andras kalendrar är en affordans som dock begränsas genom digital eller verbal access. På detta och andra sätt är individen starkt relaterad till det digitala redskapet. Gränsen mellan privat och offentligt har utmanats av digitala redskap. Sociala aktörer kan göra motstånd t.ex. genom att inte följa arbetsplatsens princip att använda delad kalender och på så sätt försöka öka sin agentivitet. Ett annat sätt är att kombinera flera olika medier och att utveckla egna praktiker som inte direkt erbjuds av verktygets design. Det digitala verktyget både ökar aktörers agentivitet, t.ex. genom möjligheten att hålla en mängd information samlad till ett möte, och begränsar den, eftersom de ibland upplever maktlöshet i vad de kan se i sin kalender.

 

Modern work life includes many digital tools, of which the shared digital calendar has attracted little attention in applied linguistics. The framework
for this study is mediated discourse analysis applied to ethnographic data from one workplace and eight contextual interviews from eight other work-places. The data were analyzed 1) qualitatively, using Wertsch’s (1998) concepts for agency, and 2) quantitatively, through an SFG (Systemic Functional Grammar) analysis of the interviews. The quantitative analysis reveals a high degree of agency. The qualitative analysis shows that discourses of managerialism, globalization, democratization and “flat organizations” can be mapped to the digital calendar. The calendar is also related to other text media such as whiteboards and time report systems, where squares with colors and writing constitute the discursive shapes that are common to the digital calendar. The ability to search and book meetings in the calendars of others is an affordance, although regulated through digital or verbal access. In this and other ways, the individual is strongly connected to the digital tool. The boundary between private and public has been challenged by digital tools. Social actors can resist, e.g., by non-compliance in using the digital calendar, thus increasing their sense of agency. Additional features include the ability to combine different media and develop practices that are not directly offered by the design of the tool. The digital tool both widens the agency of the actors, e.g., in keeping a great deal of information connected to one meeting, and delimits it, e.g., in sometimes rendering individuals helpless to what they see in their own calendars.