Undervisning om läsaridentiteter. Berättelser från ett läsprojekt

Sammendrag

I den här artikeln presenteras resultatet från ett läsprojekt som genomförts i samarbete med en svensklärare på en gymnasieskola där en läsundervisning om läsaridentiteter iscensatts i två klasser på traditionellt mansdominerade yrkesprogram i Sverige. Studien tar avstamp i den narrativa forskningstradition som ser på berättande och berättelser som betydelsefulla resurser i arbetet med att utveckla undervisning och i ekologiska literacyteorier som belyser det ömsesidiga samspelet mellan individ, kontext och läsning som social praktik. Livsberättelseintervjuer har genomförts med fyra elever i respektive klass där fokus legat på rurala yrkespojkars berättade erfarenheter av den genomförda läsundervisningen. Studien visar att undervisningen har satt igång olika rörelser hos pojkarna där de under intervjuerna bland annat berättar att de fått en förändrad bild av vad läsning kan vara och om sig själva som läsare. Det framgår också att några av pojkarna positionerar sig emot den dominerande diskurs om pojkar och läsning som de har mött i olika sammanhang. Genom dessa motberättelser konstruerar pojkarna också alternativa berättelser om sig själva och andra pojkar som läsare där de ges utrymme att tala om sig själva som läsare av olika typer av texter. Studien visar att det med en begränsad insats är möjligt att iscensätta en läsundervisning genom vilken också en grupp elever som ofta beskrivs som ovilliga läsare utövar aktörskap i sitt berättande och kan omforma sina läsaridentiteter.